Idag är det sista dagen på vår lilla Maltasemester. Jag sitter på balkongen med mitt svarta kaffe och försöker memorera utsikten, den varma vinden och känslan av det saltstänkta vattnet (och svidet på ryggen och i pannan).
Insuper atmosfären till sista dagens första kopp
Imorgon kommer jag att vakna upp i Västerås igen och min utsikt kommer då återigen att bestå av gamla brädor och byggnadsställlningar. Så därför ska jag försöka pränta in den här känslan jag har just nu och bevara den lääääänge. Kunna plocka fram den igen när de kalla decemberdagarna invaderar vårt land. Minnas båtarna som puttrar förbi, det annorlunda landskapet, den röda jorden, de gamla byggnaderna, det goda vinet (ja, ja, det var italienskt) och de lata, totalt avkopplande dagarna. Men det är nog lättare sagt än gjort när jag väl sitter där i vintermörkret i 25-gradig kyla!! 😉 Men, försöka duger!
Bouganvillan tillhör tydligen trillingblomsläktet. Anar varför!
En soldränkt pool framför ett böljande hav
Den här lilla skapelsen doftade ljuvligt
Igår var vi på SPA, Full Body Salt Boost, så nu är vi totalsaltboostade. Det började med en avslappnande stund i soffan med ett glas juice. Efter det var det dags att krypa ned i bubbelpoolen i cirka en halvtimme. Tjejerna visade oss på trosor och kalsonger i engångsutförande (string-varianten!!) och jag hoppade glatt (nåja) i mina efter bubbelbadet men Jörgen behöll sina shorts på.
– Aldrig att jag sätter på mig de där, det kan de glömma, var han enda kommentar.
I väntan på en Body Boost 🙂
Vi fick lägga oss på varsin helt inplastad massagebänk och sedan blev det saltskrubb. Sved rätt bra i skinnet kan jag meddela. En skön, rivig, plågsam känsla. Jag trodde Monsieur skulle skrika rakt ut när de började behandla våra framsidor, han var ju rätt rosa på bröstet, men han bet ihop (som det anstår en kapten i Kustartilleriet)! Det var inte lätt att duscha av sig allt salt, det var ju liksom ihopblandad med olja så saltbitarna satt fast på kroppen. Men efter ett intensivt tvagande var ändå allt salt borta. Dags för nya engångstrosor, hahahaha, och sedan blev det swedish massage (är det inte alltid swedish när det är svenskar som masseras, kan man undra)? Efter cirka två timmars behandling försökte vi sedan irra oss ut genom vindlande SPA-korridorer. Det var inte det lättaste. Tvärmörkt överallt och gångar som gick kors och tvärs. Massören kom till sist och visade oss vägen ut (och tur var väl det, annars hade vi nog varit kvar där än)!!
Mina psoriasisfläckar är isket röda. Det är som om de säger:
– Jaså minsann, du tror att du ska bli av med oss, det ska vi nog bli två om!! Men så är det alltid, det blossar upp för att sedan mattas av och förhoppningsvis försvinna. Jag har ju inte så jättemycket nu, förutom i hårbottnen. Det hoppas jag blir bättre efter alla salta bad och allt solande. Men egentligen är det här lite för kort semester för att vara på den säkra sidan. Minst en vecka, gärna två, då brukar jag bli av med ALLT!!
En liten del av frukostmatsalen
Kompakt liten strand men den räckte till. De flesta låg vid poolen.
Efter frukosten tokpressade jag, in i det sista. Vi fick ha rummet till klockan 14.00 så jag solade och badade till halv två!! 🙂 Sedan iväg upp på rummet, duscha, packa och checka ut. Sedan gick vi till baren och beställde in husets röda vin, sååå gott (kostade 4.50€) och ostar i massor, vi trodde det var för två personer (vi hade bara beställt en) men det var för en (9.50€) och satte oss i lugn och ro och air condition-svalka med våra spännande böcker.
Kristallkrona som heter duga
En av tusen soffgrupper på Grand Hotel Excelsior
Den storstilade foajén på Grand Hotel Excelsior
Det är så fint här på hotellet. De har verkligen satsat på vackra miljöer som tjusig foajé, stora, mysiga soffgrupper (det finns flera stycken på varje våningsplan och alla är de grandiost pösiga och inbjudande), mjuka, mönstrade heltäckningsmattor, breda korridorer, jättefina tavlor och mycket speglar! Extremt många speglar, trodde jag!! Tills jag gick förbi en av dem och sneglade in i den från sidan (som vanligt, det gör jag JÄMT) och ser då till min stora CHOCK att jag inte har någon spegelbild!? WHAT!!!! Är jag död? Döda människor har ingen spegelbild! Hjääääääälp! Tills jag inser att det var ett integrerat skåp i väggen som var tapetserat och sedan hade de satt en ram runt ikring. Men vilken panik innan jag såg det, det hann ila till rejält i magen! Hahahahahaha.
Flygresan hem var en story för sig. Jag blir tvungen att tillbringa HELA flygresan med att OFRIVILLIGT lyssna till en mans konstanta orerande med tjejen som satt bredvid oss. Han satt på andra sidan gången, hon satt på vår sida gången och jag satt närmast fönstret. Han satt alltså TRE platser bort från mig och jag hörde VARENDA ord han sa. Och han snackade konstant. Och högt. JAG, JAG, JAG, BLA, BLA, BLA, JAG, JAG, JAG. I tre och en halv timme!! Fick totalt öronskav! Han var inte tyst ens när han drog efter andan, då sa han alltid öhhhhhhhh (hur han nu lyckades med det). HERREGUD vilken extrem pratkvarn. Fick inte en blund på hela resan! Det enda positiva med det hela måste ha varit att hans fru inte satt bredvid honom utan en bra bit bort. TÄNK, en sådan lugn och skön flygresa hon fick, för en gångs skull!!
Så jag hade inga problem med att hinna läsa ut min bok, Paradisoffer av Kristina Ohlsson. Jag tyckte den var jättebra, får en stark och klar 4 av mig.
På bilresan hem blev det en wurre med mos och räksallad i Eskilstuna,!! Guuuuuu så gott. Ja, och det känns precis som vanligt: Borta bra men hemma bäst. Ska bli spännande att se imorgon vad som har hänt med huset!
