Tags

, , , , ,

… på MIG!!!!!

Först skyllde jag på Wilma (katten) och tänkte, nehehe-ej du, nu är det slut med att ligga i vår säng. Men sen så kom jag på att det sista jag gjorde i förrgår kväll var att sno runt som en dåre i trädgården och klippa ned två stycken prydnadsgräs och en massa lavendel. Så jag får nog ta tillbaka det där med att det skulle vara Wilmas fel.

Måndag
En fästing hittade jag måndag morgon när jag duschade. Såg en liiiiten prick strax ovanför armvecket på min högra arm som inte ville försvinna när jag försökte borsta bort den. Då insåg jag: Det måste vara en fästing. PANIIIIIIK!!!! Jag HATAR fästingar Jag HATAR att ta bort fästingar från Wilma. Och nu måste jag ta bort en fästing från mig själv. Buhuhuhu. Jag har knappt haft några fästingar i hela mitt liv. En minns jag klart och tydligt. Stor och fet var den och jag hittade den i ljumskvecken när jag tog av mig bikinin nere vid sommarstugan efter att ha badat. Säkert ett tvåtimmars “dopp”. Det var min normala badtid när jag var liten. Jag ÄLSKADE att vara i och GLÖTA. I timmar. Och ja, glöta är ett ord. I alla fall i Västmanland. Jag har säkert haft ett par fästingar även efter den gången, men inte har det varit många.

Men, nu hade jag en. Den var pytteliten och den satt fast. Letade fram en pincett, tände en förstoringslampa jag har och drog ur eländet. FY FAN!!!! ODJUR, det är vad de är. Jag dödade det lilla monstret typ tre gånger (de dör ju varken första eller andra gången man försöker) och sedan slängde jag den i tunnan. Jaaaaa, i bruna tunnan. När hela detta drama var över trodde jag att läget var lugnt. Och det var det. Den här dagen.

Tisdag
På jobbet. Sitter i ett konferensrum. Förbereder inför ett möte. Något irriterar på ryggen. Jag kliar. Och tittar sedan på handen. Där sitter EN FÄSTING!!!! EN TILL!!! Den var också pytteliten och den satt inte fast. Tydligen spatserade den fortfarande runt på min kropp för att leta ut det bästa, smaskigaste stället att spruta in sitt smittade?? gift och suga i sig mitt blod på. JAG SPYR! Det är verkligen VIDRIGT!! Ni ska veta att just vidrigt är ett ord jag i princip aldrig använder. Det är ett sådant kraftuttryck som jag sällan finner någon anledning att använda. Äckligt. Ja. Snuskigt. Ja. Men vidrigt, det är för mig typ 10 gånger äckligt och snuskigt. Men fästingar som kryper runt på mig, där passar ordet faktiskt perfekt. Det är TOTALT VIDRIGT.

Jag dödade fästingen och gick och hämtade en kaffe. Kom tillbaka och där låg den… på ett papper… på skrivbordet… och SPRATTLADE. Jag dödade den IGEN… och IGEN… och IGEN… och slängde den sedan i papperskorgen.

Onsdag
Ingen fästing.

Och ingen fästing alls sedan dess. BRA! Det har ju ändå gått hela tre hela dagar till sedan dess. Och jag är extra glad nu att jag för bara ett par veckor sedan tog mig i kragen och gick till Citypraktiken och tog den 3e fästingsprutan (mot TBE). Där berättade de att det var fler än 300 personer i Sverige som fick TBE förra året.

Så om du inte har gjort det, GÅ OCH VACCINERA DIG MOT TBE.

 

 

Advertisements