Tags

, , , , ,

Idag var det dags. Idag skulle de komma. Takstolarna. Ville knappt åka till jobbet inför risken att missa detta stora event. Jag vill ju vara med, se, dokumentera och fotografera. Gav mig ändå motvilligt iväg.

Arbetsdagen försvann i ett huj och jag åkte hem igen. Till min stora förvåningen var trädgården lika tom som när jag åkte i morse. Vad 17, de skulle ju komma idag, stolarna. Moloken gick jag in i huset. Strax eferåt kom en nyklippt Monsieur hem. Ingen av oss hade lust att dra igång något större evenemang vid spisen så vi bredde varsitt par mackor och slog oss ned i soffhörnan i allrummet.

Halvvägs igenom mackeriet ringde det på dörren och där i spöregnet stod Snickar’n. Han sa: De är här nu! Takstolarna från Nässjö Takstolsfabrik. Vi tittar ut på gatan och där står en 25-meters långtradare med kran på samt ALLA våra takstolar och det vill inte säga lite. Det var Herr och Fru Långtradarchaffis från Småland som körde ut allt och lastade av…och det var INTE första gången de gjorde det. Det gick så smidigt och lätt. De var väldigt samspelta.

Trevligt samtal i regn

Trevligt samtal i regn

Här behövs kanske en pinne

Här behövs kanske en liten pinne, funderar Monsieur

Herr och Fru Långchaffis kastar rem

Herr och Fru Långchaffis kastar rem, otroligt samspelta

En lustigt formad takstol

En lustigt formad takstol

Kommer det att få plats, undrar vi

Kommer allt att få plats, undrar vi


Efter cirka 1,5 timmar så var allt klart, det fick plats 🙂 tjohooooo, och då hade Bertil hunnit komma förbi och prata, han med. Han var så glad att det äntligen hände något på gatan. Ni kanske förstår då att mitt smeknamn på Norrängsgatan, Dödens gata, är helt och hållet berättigat! 🙂 Här händer det inte mycket till vardags, minsann. Snickar’n la på några presenningar över hela kalaset och sedan åkte han hemåt…och vi började packa för paddling.

Advertisements